Filmen 300 heroiserar de spartanksa försvararna av Athen mot den persiska hären. En här som bestod av folk från olika delar av den då civliserade värld som lydde under det iranska imperiet, babylonier, finicier, egyptier och t o m abessinier i leopardskinn. Men filmen framställer den iranska miljonarmén som en hord av blodtörstiga ociviliserade bestar, som dessutom inte klarar sin uppgift.
http://www.moviezine.se/filmsidor/300.shtml
Och medan filmen visas på amerikanska biodukar och EU:s Solana åker till Libanon för att hejda den demokratiska processen i landet, redogör finicierna från Hezbollah för den persiska härledningen, varför slaget om Athen är avgjort och hur nära seger Iran egentligen är.
http://switch5.castup.net/frames/20041020_MemriTV_Popup/video_480x360.asp?ai=214&ar=1397wmv&ak=null
Det är en ganska intressant och övertygande modell som Hezbollah representerar. Libaneserna utkämpar Irans krig mot västvärldens judiska koloni och om kriget är avgjort till Irans fördel är det läge att marschera in i Palestina. Ungefär som när Kung Cyrus marscherade fredligt in i Babylon. Sedan kan Iran skicka judarna till deras Jerusalem (Europa) för att bygga templet.
I övrigt har Hezbollah-representanten rätt om EU:s förvirrade intryck. EU vet inte vad den ska ta sig till. Däremot tycker jag inte att USA ska lämna området. Islams seger är endast möjligt om den arabiska sunni-fundamentalismen, alltså djahelismen i arabisk tappning, krossas och fråntas allt inflytande från religion, politik, kultur och samhälle. Tills dess behövs USA som en sorts gisslan i området för att komma åt islams inre fiender. Det ska inte finnas någon framtid för Saddam-klubben i regionen. Allt annat än en total (politisk) underkastelse av arabstaterna under Iran och fullt införande av persiska (farsi) som riksspråk är att betraktas som oacceptabelt. Det är först då vi kan prata om islams seger. Och om segrarnas seger.
Wednesday, March 14, 2007
Nabokov och ord som leker med texten
Hörde häromdagen på ett radioinslag om Vladimir Nabokov och hans "banbrytande roman Lolita" och monstret "Hambert Hambert" på P1. Han anses omvandla skildring av omskakande händelser som t ex en våldtäkt på ett tolvårigt barn till en estetisk upplevelse, som i romanen Lolita. Dock menade kritikerna att man inte ska ta honom så bokstavligt. Han älskar att leka med ord. Stundatals upplevs han som en nonsensförfattare, mer än någon som har ett budskap.
Det finns luriga lager. Man måste läsa honom med dubbel blick. Det finns så mycket tvetydigheter. Läsaren måste in i romanen, dras in i den, ja göras medskyldig till alla hemskheter, för att förstå den. Läsaren blir själv en medbrottsling och rödnar av avsky och skam inför sig själv. Värst av allt, att läsaren i efterhnad frågar sig är det så farligt egentligen, allt det hemska? Nabokov tar inte upp serimördare och liknande fall, utan väljer att skildra pedofiler.
Imorse dömdes två tyska medborgare i Kambodja till 12 respektive 28 års fängelse för att ha torterat och sexuellt förgripit sig på fyra barn. De dömda saknade tolk och fick domen berättade för sig via andra som var närvarande i rätten. De dömda var chockade över domen. Tolv kunde jag fått för mord i många delar av världen, inte för det här ... utbrast en av tyskarna upprörd. Det var lite Nürnberg över det hela. Det var ändå inte så farligt. Många västerlänningar har bosatt sig i sydostasien för att mer ostört ägna sig åt sin pedofili. Och domen ville på något sätt markera att nu får det vara slut med den antika grekiska livsstilen i den delen av världen.
Jag har inte läst Nabokov. Egentligen tycker inte om romaner. Men vid närmare betraktelse finner jag viss förståelse för och sympati för en sådan skrivstil. En författare rår inte för den skepnad romanen vill anta. Vissa ord pockar på att vara med och då ska författaren foga sig därefter.
Jag tycker snarare att det är orden som skapar eller raffinerar världen. Tänka sig ord, svenska ord som uppstått eller utvecklats i svensk miljö, ord som radioaktiv Islam, anrikad Iran, massförströelse med kärvapen själva skapar en alldeles egen värld. Radio Islam uppstod i Sverige och anrikad Iran (dvs det kulturella arvet från det antika Iran) är något som svenska och andra nordiska forskare har varit med om att gräva fram. Man kan fråga sig vad all historieforskning egentligen ska vara bra för om den inte används eller förstås. Det är orden som bär fram de stora berättelserna och får dem att få en central mening i tillvaron. I flertalets tillvaro. I Koranen heter det klart och tydligt. I början var det ordet. Berättelser, ja rentav vår värld, är ordets redskap. Det känns som om det är ordet som är målet. Det är ordet som omskapar världen.
Och vad är ett ord? Varför har man satt just det ordet på en sak och inte ett annat? Varför rimmar orden så bra på varandra och kan bilda de underbaraste av dikter, även om de låter som "nonsens"? Varför överlever vissa ord och andra faller i glömska och dör ut? Varför uppstår inga nya språk? Kommunikationsproblemen är inte lösta. Visst finns det vissa språk som saknar ord och som alla, eller i varje fall många förstår, sex, tystnad, ansiktsuttryck, makt och våld. Jag tror att det finns vissa ord där ute och väntar på att kläs en mening. Halalporr t ex. Texter sägs vara, med viss rätta, för att vara ett dött medium. Bilder och det talade ordet är mera levande. Det talade ordet är mindre beständigt, men bilden däremot kan bestå tidens tand. Tänk om man kunde göra hieroglifer och andra skriftformer.
Det finns luriga lager. Man måste läsa honom med dubbel blick. Det finns så mycket tvetydigheter. Läsaren måste in i romanen, dras in i den, ja göras medskyldig till alla hemskheter, för att förstå den. Läsaren blir själv en medbrottsling och rödnar av avsky och skam inför sig själv. Värst av allt, att läsaren i efterhnad frågar sig är det så farligt egentligen, allt det hemska? Nabokov tar inte upp serimördare och liknande fall, utan väljer att skildra pedofiler.
Imorse dömdes två tyska medborgare i Kambodja till 12 respektive 28 års fängelse för att ha torterat och sexuellt förgripit sig på fyra barn. De dömda saknade tolk och fick domen berättade för sig via andra som var närvarande i rätten. De dömda var chockade över domen. Tolv kunde jag fått för mord i många delar av världen, inte för det här ... utbrast en av tyskarna upprörd. Det var lite Nürnberg över det hela. Det var ändå inte så farligt. Många västerlänningar har bosatt sig i sydostasien för att mer ostört ägna sig åt sin pedofili. Och domen ville på något sätt markera att nu får det vara slut med den antika grekiska livsstilen i den delen av världen.
Jag har inte läst Nabokov. Egentligen tycker inte om romaner. Men vid närmare betraktelse finner jag viss förståelse för och sympati för en sådan skrivstil. En författare rår inte för den skepnad romanen vill anta. Vissa ord pockar på att vara med och då ska författaren foga sig därefter.
Jag tycker snarare att det är orden som skapar eller raffinerar världen. Tänka sig ord, svenska ord som uppstått eller utvecklats i svensk miljö, ord som radioaktiv Islam, anrikad Iran, massförströelse med kärvapen själva skapar en alldeles egen värld. Radio Islam uppstod i Sverige och anrikad Iran (dvs det kulturella arvet från det antika Iran) är något som svenska och andra nordiska forskare har varit med om att gräva fram. Man kan fråga sig vad all historieforskning egentligen ska vara bra för om den inte används eller förstås. Det är orden som bär fram de stora berättelserna och får dem att få en central mening i tillvaron. I flertalets tillvaro. I Koranen heter det klart och tydligt. I början var det ordet. Berättelser, ja rentav vår värld, är ordets redskap. Det känns som om det är ordet som är målet. Det är ordet som omskapar världen.
Och vad är ett ord? Varför har man satt just det ordet på en sak och inte ett annat? Varför rimmar orden så bra på varandra och kan bilda de underbaraste av dikter, även om de låter som "nonsens"? Varför överlever vissa ord och andra faller i glömska och dör ut? Varför uppstår inga nya språk? Kommunikationsproblemen är inte lösta. Visst finns det vissa språk som saknar ord och som alla, eller i varje fall många förstår, sex, tystnad, ansiktsuttryck, makt och våld. Jag tror att det finns vissa ord där ute och väntar på att kläs en mening. Halalporr t ex. Texter sägs vara, med viss rätta, för att vara ett dött medium. Bilder och det talade ordet är mera levande. Det talade ordet är mindre beständigt, men bilden däremot kan bestå tidens tand. Tänk om man kunde göra hieroglifer och andra skriftformer.
Tuesday, March 13, 2007
Hierarkisk nationalism eller samnationalism?
Försöker sätta mig in olika former av nationalism; samnationalism, hierarkisk nationalism usw. Och vilken sort som passar det nationalsocialdemokratiska arabpartiet, i dessa tider av identitetsskapande och varumärkeshysteri. Någon ideologisk ordning får det vara i ett levande parti med en nationell identitet. Gör ett nedslag i sverigesocialisternas smått infernaliska Hades.
http://fas.motpol.nu/?p=72
http://daneriksson.motpol.nu/?p=33
Konstaterar att näringshalten är ganska hög i dess förmultnade materia. Allt som sverigesocialisterna tar i tenderar att vissna eller dö. Inte udnra på det. De socialdemokratiska betonghäckarna tillåter inte sverigesocialismen att se dagens ljus. Sverigesocialismen är dömd till ett evigt liv i hades mörker.
I Koranen pratar Gud om två trädslag. Det finns ett helvetesträd, vid namnet Zaghoom, som växer i en extremt varm, mörk och rökig miljö där det stinker outhärdligt vidrigt. Ur Zaghooms grenar växer dödskallar. I detta helvete är elden mörk och rökig. Där råder det totalt mörker. Som i graven. Står det uttryckligen.
I Koranen pratar den allsmäktige också om Tuba (uttalas ungefär som Nuba, som i Lenis Nuba). Tuba däremot växer i paradiset. Tuba härstammar från Fatimahs alldeles eget hus. Anspelar på hennes efterkomma. Det finns en sura vid namn Koasar som just är till för att lovprisa Fatimah Zahra. Fatimeh var profetens dotter som ärvde en palmträdgåd/dadelodling vid namnet Fadak.
Omar (som senare blev kalif helt i strid mot profetens uttryckliga order) konfiskerade gården och kallade hennes privata egendom för muslimsk egendom. Något som tillhörde "beit-ul-maal". Enligt vissa shia-muslimska legender kommer "kalifen" Omars lik att återuppstå ur graven och brinna upp. Arabernas kalifat etablerades helt enkelt på samma orättfärdiga grund som sionisternas Israel.
Låter man den svenska dyngan multna och jäsa ostört så får man kanske världens bästa fertilisering, som man kan gödsla den nyimporterade men ack så näringsfattiga arabiska sanden med. Partiet kan därmed få den jord och de gräsrötter det såväl kan behöva för att anlägga sin fatimidiska trädgård. I bästa fornpersiska paradis-stil.
Den besvikne desillusionerade religiöst längtande storsossen Göran Greider har upprepade gånger efterlyst ny himmel och ny jord i svensk politik. Bäst att passa på innan någon annan hinner fram.
Det enda halvt lyckade experimentet med "svensk" zaghoom och "arabisk (halv)tuba" är konceptet radio Islam. Men radio Islam är en planta. Den liknar en rotfrukt; med gröna blad och rotfrukten som trivs bäst i den mörka myllan. Rotfruken har skaffat sig de "gröna" blad den behöver för att skaffa ljus. Det är endast i den tappningen som "potatisskallarna" kunnat överleva, frodas och fortleva. Livet har hittat sin väg. Ur döden.
Arabiskt Öken + Svensk Dynga = NY svensk Jord
I söndags sattes den första sättpotatisen i den nattsvarta sydsvenska myllan. Hette det i nyheterna. Lagom till nationaldagen och midsommarn ska vi, alltså de som står högre i näringshierarkin, ha färskt smakrikt potatis på matbordet. Inshallah.
Inshallah, därför att de zarathustrianska (och de nordiska) profetiorna varnade för missväxt under de yttersta dagarna och att den mat som fanns skulle sluta smaka.
NSDAP, det nationalsocialdemorkatiska arabpartiet, rekommenderar med all respekt för profetiorna och naturlagarna, således:
Hierakisk nationalism åt de iranglada fatimidiska tuba-svenskarna som kan känna smak. Samnationalism åt de västglada helvetesaraber och hades-svenskar som själva saknar smak men som kan leverera sånt som smakar smaskens. Självklart kommer det fatimistiska partiet att se som sin plikt att vattna och försvara all den nya jord partiet kommer över.
1) Hades är en plats, en undre värld, för de döda (rättfärdiga som orättfärdiga) som väntar på återuppståndelse och domens dag. De rättfärdiga hamnar i Abrahams sköte, Mecka och de orättfärdiga störtas ner i avgruden.
http://en.wikipedia.org/wiki/Hades_in_Christianity
http://fas.motpol.nu/?p=72
http://daneriksson.motpol.nu/?p=33
Konstaterar att näringshalten är ganska hög i dess förmultnade materia. Allt som sverigesocialisterna tar i tenderar att vissna eller dö. Inte udnra på det. De socialdemokratiska betonghäckarna tillåter inte sverigesocialismen att se dagens ljus. Sverigesocialismen är dömd till ett evigt liv i hades mörker.
I Koranen pratar Gud om två trädslag. Det finns ett helvetesträd, vid namnet Zaghoom, som växer i en extremt varm, mörk och rökig miljö där det stinker outhärdligt vidrigt. Ur Zaghooms grenar växer dödskallar. I detta helvete är elden mörk och rökig. Där råder det totalt mörker. Som i graven. Står det uttryckligen.
I Koranen pratar den allsmäktige också om Tuba (uttalas ungefär som Nuba, som i Lenis Nuba). Tuba däremot växer i paradiset. Tuba härstammar från Fatimahs alldeles eget hus. Anspelar på hennes efterkomma. Det finns en sura vid namn Koasar som just är till för att lovprisa Fatimah Zahra. Fatimeh var profetens dotter som ärvde en palmträdgåd/dadelodling vid namnet Fadak.
Omar (som senare blev kalif helt i strid mot profetens uttryckliga order) konfiskerade gården och kallade hennes privata egendom för muslimsk egendom. Något som tillhörde "beit-ul-maal". Enligt vissa shia-muslimska legender kommer "kalifen" Omars lik att återuppstå ur graven och brinna upp. Arabernas kalifat etablerades helt enkelt på samma orättfärdiga grund som sionisternas Israel.
Låter man den svenska dyngan multna och jäsa ostört så får man kanske världens bästa fertilisering, som man kan gödsla den nyimporterade men ack så näringsfattiga arabiska sanden med. Partiet kan därmed få den jord och de gräsrötter det såväl kan behöva för att anlägga sin fatimidiska trädgård. I bästa fornpersiska paradis-stil.
Den besvikne desillusionerade religiöst längtande storsossen Göran Greider har upprepade gånger efterlyst ny himmel och ny jord i svensk politik. Bäst att passa på innan någon annan hinner fram.
Det enda halvt lyckade experimentet med "svensk" zaghoom och "arabisk (halv)tuba" är konceptet radio Islam. Men radio Islam är en planta. Den liknar en rotfrukt; med gröna blad och rotfrukten som trivs bäst i den mörka myllan. Rotfruken har skaffat sig de "gröna" blad den behöver för att skaffa ljus. Det är endast i den tappningen som "potatisskallarna" kunnat överleva, frodas och fortleva. Livet har hittat sin väg. Ur döden.
Arabiskt Öken + Svensk Dynga = NY svensk Jord
I söndags sattes den första sättpotatisen i den nattsvarta sydsvenska myllan. Hette det i nyheterna. Lagom till nationaldagen och midsommarn ska vi, alltså de som står högre i näringshierarkin, ha färskt smakrikt potatis på matbordet. Inshallah.
Inshallah, därför att de zarathustrianska (och de nordiska) profetiorna varnade för missväxt under de yttersta dagarna och att den mat som fanns skulle sluta smaka.
NSDAP, det nationalsocialdemorkatiska arabpartiet, rekommenderar med all respekt för profetiorna och naturlagarna, således:
Hierakisk nationalism åt de iranglada fatimidiska tuba-svenskarna som kan känna smak. Samnationalism åt de västglada helvetesaraber och hades-svenskar som själva saknar smak men som kan leverera sånt som smakar smaskens. Självklart kommer det fatimistiska partiet att se som sin plikt att vattna och försvara all den nya jord partiet kommer över.
1) Hades är en plats, en undre värld, för de döda (rättfärdiga som orättfärdiga) som väntar på återuppståndelse och domens dag. De rättfärdiga hamnar i Abrahams sköte, Mecka och de orättfärdiga störtas ner i avgruden.
http://en.wikipedia.org/wiki/Hades_in_Christianity
Tuesday, March 6, 2007
Anrikad Iran hos satrapierna i väst
Hittade ett årgammalt inlägg från svenskan där slagen vid Marathon och Thermopyle betraktas som grunden för den västerländska rasismen och självgodheten.
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_11540938.asp
Läste för några år sen ett litet mästerverk (Kungar, profeter och harlekiner : religionshistoriska uppsatser, 1961) av den store iranforskaren i Uppsala Geo Widengren där han skildrade hur den grekiska segraren Themistokles (eller hans sändebud) måste gå i proskynes (krypande ställning) för överräcka kapitulationsvillkoren till perserkonungen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Themistokles
Man kan fråga sig om det kanske ändå inte vore på tiden att dagens Xerxes uppbådade en ny här, av babylonier, finicier, egyptier, assyrier och abesinier i leopardskinn, och ger de uppblåsta rasisterna och alla dem vill kärnvapenbomba Iran för "Israels rätt till existens" eller "spridning av västerländsk demokrati och amerikansk livsstil" en rejäl omgång. De västliga rasisterna vidhåller sin grekiska livstil och maktstruktur, med vita pedofila gubbslem i topp, makthungriga feminister som vill förvalta patriarkatet i mitten och sedan slavarna i form av "invandrare" och "muslimer" i botten (som billig arbetskraft eller reserver som på apornas planet) . Inte undra på att de muslimska och arabiska slavarna till det västliga tyranniet (alltså vad som förstås med den amerikanska maktordningen) ansluter sig till den judisk-sionistiska mediekören och varnar högljutt för det iranska hotet och unisont ber sina herrar; rädda oss från perserna.
Vad är det som arabiska nazister och traditionaliser fruktar? Det iranska inflytandet i arabvärlden har enbart inneburit framgångar för frihetkampen. I Libanon blev Hezbollah landets räddande ängel mot judisk ockupation och koloniala angrepp från främst USA och Frankrike. I Palestina har Iran uppmuntrat eller stött kampen mot judisk ockupation av Palestina och i Irak var det de proiranska krafterna som gick i spetsen för opposition mot Saddams tyranni. Iran har alltid stått på rättvisans, frihetens och demokratins sida. Men också kulturens, konstens och sagornas.
Arabiska nazister och salafister varnar för att Iran kommer att återupprätta Cyrus akameniska rike, eller det Sassanidiska och safavidiska riket. Riken som onekligen på sin tid innebar att folket i regionen kom att uppleva en högre form civilisation och medvetande. Den som besöker safavidernas rikshuvudstad Isfahan slåss av häpnad över den prakt och den konst som blommade ut under Shah Abbas tid. Arabiska nazister varnar alltså "araberna" (en etnisk benämning som alltmer förlorar sin betydelse) för att de kommer att förlora ökenmentalitetens bojor och vakna i upp i ett persiskt paradis (eller ferdows som det heter på arabiska).
Samtidigt råder det en stark längtan efter det iranska bland de arabisk-talande massorna. De ser i likhet med icke-arabiska muslimer med glädje, stolthet och hopp på de iranska ansträningarna att hävda landets naturliga och legitima rätt till anrikning av Uran och kärnkraft mot mörkrets makter, i USA, Europa och det s k Israel. Därav den starka reaktionen från arabkonservativt och chauvinistiskt håll. Men mest gallskriker dock sionist-judarna och låtit t o m sitt bidrag till schlagerfestivalen bli en ångestfylld klagosång över det iranska "hotet". Det ska tilläggas att Iran utmålades som ett dödligt hot mot Israel också innan "kärnvapenhotets" fan målades på maktens väggar. Men uppenbarligen väger Israel lika lätt idag som Babylon när den vägdes och mättes av präster och sömntydare på Belshazzars dagar.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_writing_on_the_wall
http://www.christscience.us/?/mene.html
http://runeberg.org/strindbg/nyariket/0013.html
Man kan fråga sig om det inte är anrikad Iran, från bl a Xerxes tid, som västmakternas feodalherrar, sionismens "liberala" överstepräster och de arabiska vasallerna mest fruktar.
De framgångsrika erfarenheterna från den islamiska revolutionsexporten (i just de regioner där forniranska ledare kunde rekrytera allierade) och det nationella nyvaknandet i Iran (med bl a lovprisande av zarathustra och det förislamiska persien) visar att dagens Iran slagit in på rätt kurs. Att anrikning av uran i själva verket innebär anrikning av Iran bland såväl hjärtlandsiranierna som i satrapierna.
Författaren Holland anser att det är dagens USA som uppträder som en despotisk Xerxes mot sina motståndare. De anklagelser som USA riktar mot dagens Iran , i form av stöd till "terrorism" och "fredsstörande" aktiviteter i regionen, riktade iranierna mot grekerna. Experterna befarar att USA och dess flotta kommer att råka illa ut i persiska vikens grunda vatten och världsekonomin strypas i hormuzsundet i händelse av en drabbning. Anrikning av Iran och oraklernas oro för anfall mot Persien har också spritt sig bland västmakterna, åtminstone hos dess ledarskikt. Det finns all anledning för Iran att höja insatsen, eller som Ahmadinedjad säger slänga bromsen och växeln och köra med full gas framåt med sin anrikning.
Iran kan inte i all evig tid låta sig leva under anglosaxiskt eller semitiskt terrorhot eller trakasserier via FN:s säkerhetsråd, som omvandlats till ett förtrycksredskap för västmakterna. Alla s k fredsansträningar som sker i arabvärlden med USA- och EU:s stöd saknar värde så länge Iran tvingas fortsätta leva under ständigt rasistiskt hot och terror. USA ska inte komma undan med sin imperialism, EU med sin kolonialism och sionisterna och araberna med sin rasism.
Iran, som ett tankesystem, kultursfär eller mentalt tillsåtnd, har ett moraliskt, historiskt och demorkatiskt ansvar för att rädda världen från medeltid västlig materialism, mörker och träldom.
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_11540938.asp
Läste för några år sen ett litet mästerverk (Kungar, profeter och harlekiner : religionshistoriska uppsatser, 1961) av den store iranforskaren i Uppsala Geo Widengren där han skildrade hur den grekiska segraren Themistokles (eller hans sändebud) måste gå i proskynes (krypande ställning) för överräcka kapitulationsvillkoren till perserkonungen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Themistokles
Man kan fråga sig om det kanske ändå inte vore på tiden att dagens Xerxes uppbådade en ny här, av babylonier, finicier, egyptier, assyrier och abesinier i leopardskinn, och ger de uppblåsta rasisterna och alla dem vill kärnvapenbomba Iran för "Israels rätt till existens" eller "spridning av västerländsk demokrati och amerikansk livsstil" en rejäl omgång. De västliga rasisterna vidhåller sin grekiska livstil och maktstruktur, med vita pedofila gubbslem i topp, makthungriga feminister som vill förvalta patriarkatet i mitten och sedan slavarna i form av "invandrare" och "muslimer" i botten (som billig arbetskraft eller reserver som på apornas planet) . Inte undra på att de muslimska och arabiska slavarna till det västliga tyranniet (alltså vad som förstås med den amerikanska maktordningen) ansluter sig till den judisk-sionistiska mediekören och varnar högljutt för det iranska hotet och unisont ber sina herrar; rädda oss från perserna.
Vad är det som arabiska nazister och traditionaliser fruktar? Det iranska inflytandet i arabvärlden har enbart inneburit framgångar för frihetkampen. I Libanon blev Hezbollah landets räddande ängel mot judisk ockupation och koloniala angrepp från främst USA och Frankrike. I Palestina har Iran uppmuntrat eller stött kampen mot judisk ockupation av Palestina och i Irak var det de proiranska krafterna som gick i spetsen för opposition mot Saddams tyranni. Iran har alltid stått på rättvisans, frihetens och demokratins sida. Men också kulturens, konstens och sagornas.
Arabiska nazister och salafister varnar för att Iran kommer att återupprätta Cyrus akameniska rike, eller det Sassanidiska och safavidiska riket. Riken som onekligen på sin tid innebar att folket i regionen kom att uppleva en högre form civilisation och medvetande. Den som besöker safavidernas rikshuvudstad Isfahan slåss av häpnad över den prakt och den konst som blommade ut under Shah Abbas tid. Arabiska nazister varnar alltså "araberna" (en etnisk benämning som alltmer förlorar sin betydelse) för att de kommer att förlora ökenmentalitetens bojor och vakna i upp i ett persiskt paradis (eller ferdows som det heter på arabiska).
Samtidigt råder det en stark längtan efter det iranska bland de arabisk-talande massorna. De ser i likhet med icke-arabiska muslimer med glädje, stolthet och hopp på de iranska ansträningarna att hävda landets naturliga och legitima rätt till anrikning av Uran och kärnkraft mot mörkrets makter, i USA, Europa och det s k Israel. Därav den starka reaktionen från arabkonservativt och chauvinistiskt håll. Men mest gallskriker dock sionist-judarna och låtit t o m sitt bidrag till schlagerfestivalen bli en ångestfylld klagosång över det iranska "hotet". Det ska tilläggas att Iran utmålades som ett dödligt hot mot Israel också innan "kärnvapenhotets" fan målades på maktens väggar. Men uppenbarligen väger Israel lika lätt idag som Babylon när den vägdes och mättes av präster och sömntydare på Belshazzars dagar.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_writing_on_the_wall
http://www.christscience.us/?/mene.html
http://runeberg.org/strindbg/nyariket/0013.html
Man kan fråga sig om det inte är anrikad Iran, från bl a Xerxes tid, som västmakternas feodalherrar, sionismens "liberala" överstepräster och de arabiska vasallerna mest fruktar.
De framgångsrika erfarenheterna från den islamiska revolutionsexporten (i just de regioner där forniranska ledare kunde rekrytera allierade) och det nationella nyvaknandet i Iran (med bl a lovprisande av zarathustra och det förislamiska persien) visar att dagens Iran slagit in på rätt kurs. Att anrikning av uran i själva verket innebär anrikning av Iran bland såväl hjärtlandsiranierna som i satrapierna.
Författaren Holland anser att det är dagens USA som uppträder som en despotisk Xerxes mot sina motståndare. De anklagelser som USA riktar mot dagens Iran , i form av stöd till "terrorism" och "fredsstörande" aktiviteter i regionen, riktade iranierna mot grekerna. Experterna befarar att USA och dess flotta kommer att råka illa ut i persiska vikens grunda vatten och världsekonomin strypas i hormuzsundet i händelse av en drabbning. Anrikning av Iran och oraklernas oro för anfall mot Persien har också spritt sig bland västmakterna, åtminstone hos dess ledarskikt. Det finns all anledning för Iran att höja insatsen, eller som Ahmadinedjad säger slänga bromsen och växeln och köra med full gas framåt med sin anrikning.
Iran kan inte i all evig tid låta sig leva under anglosaxiskt eller semitiskt terrorhot eller trakasserier via FN:s säkerhetsråd, som omvandlats till ett förtrycksredskap för västmakterna. Alla s k fredsansträningar som sker i arabvärlden med USA- och EU:s stöd saknar värde så länge Iran tvingas fortsätta leva under ständigt rasistiskt hot och terror. USA ska inte komma undan med sin imperialism, EU med sin kolonialism och sionisterna och araberna med sin rasism.
Iran, som ett tankesystem, kultursfär eller mentalt tillsåtnd, har ett moraliskt, historiskt och demorkatiskt ansvar för att rädda världen från medeltid västlig materialism, mörker och träldom.
Profetens svärson och Allahs "svärd" dotter
Ale Buye var den första persiska shia-dynastin som gjorde det allvarligaste försöket att åter etablera Islams iranska ideal i den forna persiska rikshuvudstaden Ktisfon, som senare kom att kallas Bagdad (också ett forniransk zarathustrianskt namn) och bli hjärtat i arabvärlden. Buyiderna, som bestod av tre bröder och deras ätlingar kom från Gilan-provinsen i nordvästra Iran. De härskade i 110 år över Bagdad och dess abbasidiska kalifat. På persiska ska dynastins namn uttalas Booyeh.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Buwayhider
110 är Imam Alis sifferkod enligt en viss arabisk alfabetordning. Staden Rescht som är provinshuvudstad i Gilan, lär ha fått sitt namn av Imam Ali. Alla profetens ättlingar (seyeds eller El Cids!) härstammar från Ali, som var far till Imam Hassan och Hussein.
Jag fick det berättad för mig att, när Ali skulle hålla tal för en skara så fanns det många i hans härskara som kommit från Daylam (Gilan). Imam Ali vände sig till dem och sa att "ni är ett modigt släkte eller folk" som vågat ta mitt parti (gentemot alla inre och yttre arabiska fiender). Ni är "Rashid". När de återvände till Daylam döpte de sin stad (ort eller trakt) till Rescht, efter att ha "dobbats" av självaste Imamen, bäraren av Zulfaghar och Kabas barn. Imam Ali föddes i självaste Kaba. Heligare än Imam Ali har aldrig funnits.
http://en.wikipedia.org/wiki/Ali
Shia-islam är islam i zarathustriansk tappning. Många araber som senare gick över till islam ansåg Ali som olämplig som Mohammeds efterträdare, för att han ansågs vara ung och att hans "Zulfaghar" (tve-eggade svärd) hade dräpt så många araber och spillt så mycket arabiskt blod att det i snart sagt varje hus och hem fanns någon som sörjde en fallen fiende till islam. Så mycket strupar som Ali hade skurit i strid ... tyckte också en del Sahabeh (följeslagare), som efter profetens död passade på att tillskansa sig makten, helt i strid mot profetens uttryckliga order.
Profeten ansåg dock att ett enda svärdhugg från Ali var större och mäktigare än alla tillbedjan som Allah fått och kommer att få i all evinnerlig tid. Framför allt vid parti-kriget (al Ahzab eller Khandagh) utanför Medina, där muslimerna hade på initiativ från Salman Parsi (som närmast var profetens militära rådgivare) hade grävt vallgravar runt Medina för att hålla arabiska och judiska stammar i schack. I detta krig stod Islams öde på spel. Läget var hopplöst och nattsvart. Hade det inte varit för Alis seger över den judiske slagkämpen Amr-ibn-Abdowad som arabernas kombatant så hade islams saga varit all. Efter Amrs fall i strid, vågade araberna och deras judiska allierade inte gå i närstrid, utan nöjde sig med att belägra området.
Fast Ali var också pennans mästare och framför allt talets mästare. Nahj-ul-Balagaheh är ett outsinlig källa för alla som vandrat i arabiska öken och alla törstiga strupar.
Nu när Karin entrat scenen, sökt upp sitt svenska Fadershus, passar jag härmed (i enligt med familjens exklusiva ätt) på och byter namn på den gamla dynastin "Al-e-Booyeh" till "Ali Boye", dagen till ära. Bismillah, nu svingar vi lite med Karins penna, och låter vi oss smaka av livets mäktigaste svärd.
Låt Islams Svärddotter Rädda Arabens Eurotyska Liv tillbaka.
Inshallah in rooz bar hameh mobarak bashad
Wasalamo ala mann'et-tabe al hoda.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Buwayhider
110 är Imam Alis sifferkod enligt en viss arabisk alfabetordning. Staden Rescht som är provinshuvudstad i Gilan, lär ha fått sitt namn av Imam Ali. Alla profetens ättlingar (seyeds eller El Cids!) härstammar från Ali, som var far till Imam Hassan och Hussein.
Jag fick det berättad för mig att, när Ali skulle hålla tal för en skara så fanns det många i hans härskara som kommit från Daylam (Gilan). Imam Ali vände sig till dem och sa att "ni är ett modigt släkte eller folk" som vågat ta mitt parti (gentemot alla inre och yttre arabiska fiender). Ni är "Rashid". När de återvände till Daylam döpte de sin stad (ort eller trakt) till Rescht, efter att ha "dobbats" av självaste Imamen, bäraren av Zulfaghar och Kabas barn. Imam Ali föddes i självaste Kaba. Heligare än Imam Ali har aldrig funnits.
http://en.wikipedia.org/wiki/Ali
Shia-islam är islam i zarathustriansk tappning. Många araber som senare gick över till islam ansåg Ali som olämplig som Mohammeds efterträdare, för att han ansågs vara ung och att hans "Zulfaghar" (tve-eggade svärd) hade dräpt så många araber och spillt så mycket arabiskt blod att det i snart sagt varje hus och hem fanns någon som sörjde en fallen fiende till islam. Så mycket strupar som Ali hade skurit i strid ... tyckte också en del Sahabeh (följeslagare), som efter profetens död passade på att tillskansa sig makten, helt i strid mot profetens uttryckliga order.
Profeten ansåg dock att ett enda svärdhugg från Ali var större och mäktigare än alla tillbedjan som Allah fått och kommer att få i all evinnerlig tid. Framför allt vid parti-kriget (al Ahzab eller Khandagh) utanför Medina, där muslimerna hade på initiativ från Salman Parsi (som närmast var profetens militära rådgivare) hade grävt vallgravar runt Medina för att hålla arabiska och judiska stammar i schack. I detta krig stod Islams öde på spel. Läget var hopplöst och nattsvart. Hade det inte varit för Alis seger över den judiske slagkämpen Amr-ibn-Abdowad som arabernas kombatant så hade islams saga varit all. Efter Amrs fall i strid, vågade araberna och deras judiska allierade inte gå i närstrid, utan nöjde sig med att belägra området.
Fast Ali var också pennans mästare och framför allt talets mästare. Nahj-ul-Balagaheh är ett outsinlig källa för alla som vandrat i arabiska öken och alla törstiga strupar.
Nu när Karin entrat scenen, sökt upp sitt svenska Fadershus, passar jag härmed (i enligt med familjens exklusiva ätt) på och byter namn på den gamla dynastin "Al-e-Booyeh" till "Ali Boye", dagen till ära. Bismillah, nu svingar vi lite med Karins penna, och låter vi oss smaka av livets mäktigaste svärd.
Låt Islams Svärddotter Rädda Arabens Eurotyska Liv tillbaka.
Inshallah in rooz bar hameh mobarak bashad
Wasalamo ala mann'et-tabe al hoda.
Karin Boye - Den väldiga väntans drottning
"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd", heter det i "i rörelse" från "Härdarna". Det är väl lite av sinnebilden för vad det ska bli av detta bloggande. Tog en hastig titt på Karin Boyes litterära verk. Hon kan bli hur stor som helt. Hon är en rastlös ande som tillvarje pris sökte skaparkraften i det nordiska mörkret. För henne gick förvanlingen över brinnande eld, mörka änglar och förintelsen. Förinta oss, ropar hon Men hon var före sin tid på alla sätt och vis. Hon vågade vara och se. Därför måste hon ha känt sig främmande och förblev missförstådd. Inte undra på att hon måste ha uppsökt en psykonalytiker i Berlin och ta sitt liv i Alingsås, besviken som hon måste han känt sig. Men hon är "den väldiga väntans" drottning. Hon är den som "ville mer". Hon är allas vår själaras uppståndelse, hon ger livet mognad och gör en hel. Hon är den som fått de breda vingar som bär allt ... Här ska hon få leva i ny gestalt.
Vandrare, vem är du?
Myrvandrare!
Blint ligger mitt land.
Vandrare, vem är du?
Jag känner fotspår fylla sig med blod ur mitt inre.
Jag ville veta dina händer.
Är de av eld som bränner, låt mig då känna den.
Jag ville veta dina händer.
Är de som svala blad,
så stryk en gång över trädens kval och låt de döda vakna.
(Ur Myrvandraren)
På hundra skilda vägarSkumt ligger mitt land.
har jag vandrat och trevat.
Nu möts de. Fram mot dig
har jag levat.
från nattdjupen till dagsljuset --
och kanske vet de all enhets hamn --
och kanske finns det i fadershuset
en klar boning, som har deras namn.
(Ur De mörka änglarna ur diktsamlingen "De sju dödssynderna")
Karin, Du är högst välkommen till Fadershuset.
Låt din dikts låga värma själen.
Lik mobadan-e-mobad ska jag vårda
din heliga låga
för evigt.
En form är jag,
men stoffet ureldsflamman.
Brand är min blick
och lågor mina händer.
I rus som skapar
slingrar eldens tungor
omättligt kring det linjespel
som är ditt väsen.
Form också du,
men form som genomglödgas,
eteriserad
lyft ur djupets eldhav
hägring och bild,
halvskapad och i vardande
-- som alla gudar --
bubbla över kaos.
Av alla ting
förgängligast är gudarna,
av alla ting
beständigast är dyrkan.
O bubbla bubbla,
ögonblick och bländverk
och genom elden
evighetens mål!
Så gärna Så gärna ... Det ska bli mig ett sant nöje.
Våren och elden, ett sant persiskt nöje. Välkommen hem, som sagt var.
Och till Linköping, av alla ställen, dessutom.
http://www.karinboye.se/verk/dikter/dikter/linkopings-domkyrka.shtml
Vandrare, vem är du?
Myrvandrare!
Blint ligger mitt land.
Vandrare, vem är du?
Jag känner fotspår fylla sig med blod ur mitt inre.
Jag ville veta dina händer.
Är de av eld som bränner, låt mig då känna den.
Jag ville veta dina händer.
Är de som svala blad,
så stryk en gång över trädens kval och låt de döda vakna.
(Ur Myrvandraren)
Tja, varför ska man låta våren tveka?
Saturday, March 3, 2007
"Sionism är judisk nationalsocialism" - än sen då?
Läste en artikel av Lasse Wilhelmson (med ett s) i den reaktionära vänstertidningen Ordfront Magasin från december 2006. Han hävdar bl a följande i sin skrift, som är allmänt känt men desto mindre erkänt:
http://web.fib.se/visa_kors_info.asp?Sidrubrik=Startsida%20(ettan)&e=e001&DocumentId=449&Avdelning=002&Meny=004
Min kommentar:
Den moderna sionismen är pappa till två folkmordsideologier som marxism och nazism och dess produkt Israel och judestatens rätt att existera stödjs öppet av både högern och vänstern. Och det är anmärkningsvärd tyst om Israels upprepade hot att angripa Iran med kärnvapen. Man kan fråga sig vilka praktiska konsekvenser ska man dra av all den fakta som Wilhelmson räknar upp? Kan inte Wilhelmson inte tänka sig att upprätta sin sydafrikanska vision om en palestinsk-israeliska enstatslösning häruppe i nordeuropa? Skulle palestina-araberna, som lovprisar och sörjer över en nazistisk diktator som Saddam Hussein, vara kapabla att samexistera med judiska nazister? Dagens Israel är en ren spegling av politiken i väst. Israel gör ingenting som i grunden strider mot grundläggande politiska värderingar i Europa och USA. Israels återvändsgränd är lika mycket västerlandets återvändsgränd. Det är både naivt och meningslöst att förvänta sig en lösning på "judeproblemet" och "palestinakonflikten" utan att man löser problemet med västerländsk rasism, bolsjevism och kolonialism. Att ifrågasätta västvärldens självdefinierade rätt att härska över världen är lika omöjlig som att ifrågasäta Israels rätt att härska över araberna.
Den dag våra "radikala" mellanösterndebattörer i Sverige drar bjälken ur sina egna ögon kan vi skymta ljuset och förvänta oss en slutgiltig lösning på palestinaproblemet och alla andra världsproblem för den delen. Det är västmakterna som är problemet. Judarna är bara ett symptom, eller hundens svans. Det är denna lilla men smällfeta härskarklick i väst och dess horder av maktlojala särintressen som bär upp det korrupta maktsystemet och hindrar en demokratisk ordning i världen.
http://web.fib.se/visa_kors_info.asp?Sidrubrik=Startsida%20(ettan)&e=e001&DocumentId=449&Avdelning=002&Meny=004
Sionismens paroll "ett land utan folk till ett folk utan land" har väglett den judiska koloniseringen av Palestina sedan drygt hundra år. Förverkligandet av en "Judisk stat" - sionismens mål - förutsätter kraftig judisk befolkningsmajoritet och etnisk rensning av de som från början bodde där. Israel är därför i grunden en rasistisk statskonstruktion. Judisk överhöghet säkerställs genom ett apartheidsystem som är integrerat i lagar, administrativa bestämmelser och religiösa påbud. Än i dag saknar Israel en författning och fastslagna gränser, i linje med sionismens krav på ytterligare expansion.
En grundlag från 1985 och Party Law från 1992 accepterar inget parti som i sitt program öppet motsätter sig "staten Israels existens som det judiska
folkets stat". Israel är således inte ens en demokrati för judar. Lagen om återvändande ger judar utanför Israel rätt att invandra och bli israeliska medborgare, medan fördrivna palestinier förvägras detta i strid mot internationell rätt. Denna lag är en grundläggande nationell apartheidlag och gör alla judar till palestiniernas potentiella fiender.
Israeliska ID-kort anger inte "israel" som nationalitet, utan "jude", "arab" och så vidare. Icke-judiska medborgare kan inte gifta sig med judar i Israel, eller nyttja nationell mark. Många arabiska byar i Israel har inte legal status som bosättningsorter och saknar därmed tillgång till allmän service som energi och vatten. Arabiska israeler får inte göra värnplikt (med få undantag), vilket medför diskriminering avseende sociala förmåner, studier med mera.
Av ursprungliga Palestina återstår nu 10 procent - som är ockuperat - resten är stulet. Allt palestinskt liv stryps, nu även med hjälp av det så kallade världssamfundets ekonomiska utsvältning av palestinierna. Detta är en folkmordspolitik enligt FN:s folkmordskonvention, då den syftar till att skapa levnadsförhållanden som hotar att helt eller delvis förgöra den palestinska befolkningen.
Israel bryter ständigt mot folkrätten och ingen annan stat har ignorerat så många FN-resolutioner. Israel är en militär stormakt med kärnvapen. Det senaste angreppet på Libanon, samt hot att atombomba Iran, understryker Israels ambitioner att destabilisera och förstöra sin omgivning. Tidigare angrepp på Egypten och Libanon inte att förglömma.
Koloniseringen av Palestina fortsätter på Västbanken (Gaza är förvandlat till ett getto). Allt enligt den plan som Theodor Hertzl presenterade i sin bok "Den judiska staten" (1896), som antogs på den första sionistiska kongressen 1897. Viktiga utgångspunkter är här att assimilering av judar inte hjälper mot antisemitism. Den judiska "rasen" ses som ett folk med rätt till en egen stat i Palestina, där berget Sion finns. Målet är ett socialistiskt Utopia - en modellstat.
Grunden för sionismen utformades dock tidigare av Moses Hess, kallad kommunistrabbinen. Han var en av Tysklands första betydande socialister, tillika Karl Marx mentor in i socialismen. Han anses av sionister som den förste sionisten och skrev "Rom och Jerusalem" (1862), som Hertzl senare hänvisade till som den bok som säger allt som är värt att säga om sionismen. I den betonar Hess den judiska "rasen", dess överlägsenhet och utvaldhet, samt judisk religion som den bästa garanten för den judiska nationaliteten.
Det sionistiska projektet utvecklades av marxisten Ber Borochov, med "territoriell koncentration" som en lösning på den judiska frågan. Han grundade Poale Zion, det marxistiska sionistpartiet, som stödde ryska revolutionen 1917. En av dess medlemmar var David Ben Gurion - Israels landsfader - som kom till Palestina i början på 1900-talet. Ben Gurion såg sig som bolsjevik och var för proletariatets diktatur i alla länder utom i Palestina, där han i stället tillämpade sionismens diktatur.
Poale Zion splittrades och den socialdemokratiska grenen med Ben Gurion som ledare var länge tongivande inom sionismen. Koloniseringen skedde i socialismens och den upplysta västerländska kulturens namn, stegvis och genom uppehållande förhandlingar med palestinierna. Bildandet av den judiska staten skulle vänta. Först skulle man bygga en slagkraftig armé (Hagana), som klarade av att fördriva palestinier, samt skapa och försvara en kraftig judisk majoritet på största möjliga del av Palestina. Denna strategi blev som vi sett mycket framgångsrik, liksom Oslo-avtalet långt senare, efter vilket en dryg fördubbling av de judiska bosättningarna på Västbanken skett.
En minoritetslinje inom sionismen, företrädd av Zeév Jabotinsky, ville gå till omedelbar handling. Han bildade 1925 ett sionistiskt revisionistparti, som förespråkade ett Storisrael, som utöver hela Palestina omfattar Transjordanien, delar av Libanon och Syrien fram till floden Eufrat. I artikeln "The Iron Wall" (1937), slår han fast att alla infödda folk - även palestinierna - är emot kolonialister, vilka därför med kraft måste visa att allt motstånd är lönlöst.
Medan Ben Gurion hade sina sympatier hos marxismen och senare hos socialdemokratin, hade Jabotinsky sina hos Mussolinis fascism. Han grundade den judiska terrorligan Irgun, som utförde de värsta illdåden vid fördrivningen av Palestinierna. Utbrytargruppen Sternligan mördade 1948 Folke Bernadotte, FN-sändebud och medlare. Terrorligornas båda ledare Menachem Begin och Yitzhak Shamir blev sedermera premiärministrar i Israel. Iron Wall-politiken fullföljdes av Israels förre premiärminister Sharon och nu av hans efterträdare Olmert, med större militär kraft än tidigare. Det är samma politik som Begin och Shamir representerade. Det var dock de socialdemokratiskt ledda regeringarna som genomförde den omfattande utbyggnaden av judiska bosättningar på Västbanken och Gaza - den nationalsocialistiska "vänster" som Sharon ursprungligen tillhörde.
De östeuropeiska judiska marxisterna präglade koloniseringen av Palestina under första hälften av 1900-talet. Den genomfördes med kollektivjordbruk - kibbutzer - som spjutspets. Dessa var direktdemokratiska, socialistiska experimentsamhällen, oftast sekulära. Inga pengar användes och kollektiv barnuppfostran var länge legio. Endast judar tilläts vara medlemmar. De sålunda rasistiska kibbutzerna spelade en viktig militär roll i erövrandet och försvaret av marken. Dagens bosättningar på Västbanken och Golanhöjderna har samma funktion men är ortodoxt nationalreligiösa.
Efter 1967 har det religiösa inflytandet ökat och det är knappast länge meningsfullt att prata om höger och vänster i Israels politik. De religiösa motiven i sionismen har dock alltid varit viktiga. Numera är politik och religion sammansmälta i Israel.
Moses Hess sammanförde ras, folk, nation och utvaldhet, till en nationell socialism i kolonial tappning. Den kom att betecknas som Sionismen. Senare skapades den tyska nationalsocialismen med samma beståndsdelar.
"Jag tror, likson Hitler, på idén om blodets makt."
Så skriver Chaim Nachman Bialik i "The Present Hour" (1934). Han betraktas som Israels nationalskald.
De judiska församlingarna och de judiska intresseorganisationerna utanför Israel är idag dominerade av sionismen. Deras stöd till den "Judiska staten" är en förutsättning för dennas fortsatta existens, men är stick i stäv med de demokratiska fri- och rättigheter de önskar åtnjuta i de länder de själva lever. Med denna dubbelmoral skapar de själva ett ökat judehat i världen. Det bör här påpekas att en tvåstatslösning av Oslo-modell, med bibehållen "Judisk stat", innebär en pervertering av folkrätten, då den legaliserar markstöld och etnisk rensning.
Sionismens apartheidstat bör omvandlas till en demokrati med lika rättigheter för alla medborgare oavsett etnisk och religiös tillhörighet. De fördrivna palestinierna måste få komma hem. Då försvinner grunden för ockupationen av Västbanken och Golanhöjderna, samt Muren. En sådan "sydafrikansk" lösning gör det också möjligt för kolonisatörerna att få stanna kvar. I Algeriet fick kolonisatörerna till slut lämna landet, då deras allierade i västvärlden alltför länge motverkade en sådan lösning. Detta borde mana till eftertanke när det gäller Israel/Palestina.
Min kommentar:
Den moderna sionismen är pappa till två folkmordsideologier som marxism och nazism och dess produkt Israel och judestatens rätt att existera stödjs öppet av både högern och vänstern. Och det är anmärkningsvärd tyst om Israels upprepade hot att angripa Iran med kärnvapen. Man kan fråga sig vilka praktiska konsekvenser ska man dra av all den fakta som Wilhelmson räknar upp? Kan inte Wilhelmson inte tänka sig att upprätta sin sydafrikanska vision om en palestinsk-israeliska enstatslösning häruppe i nordeuropa? Skulle palestina-araberna, som lovprisar och sörjer över en nazistisk diktator som Saddam Hussein, vara kapabla att samexistera med judiska nazister? Dagens Israel är en ren spegling av politiken i väst. Israel gör ingenting som i grunden strider mot grundläggande politiska värderingar i Europa och USA. Israels återvändsgränd är lika mycket västerlandets återvändsgränd. Det är både naivt och meningslöst att förvänta sig en lösning på "judeproblemet" och "palestinakonflikten" utan att man löser problemet med västerländsk rasism, bolsjevism och kolonialism. Att ifrågasätta västvärldens självdefinierade rätt att härska över världen är lika omöjlig som att ifrågasäta Israels rätt att härska över araberna.
Den dag våra "radikala" mellanösterndebattörer i Sverige drar bjälken ur sina egna ögon kan vi skymta ljuset och förvänta oss en slutgiltig lösning på palestinaproblemet och alla andra världsproblem för den delen. Det är västmakterna som är problemet. Judarna är bara ett symptom, eller hundens svans. Det är denna lilla men smällfeta härskarklick i väst och dess horder av maktlojala särintressen som bär upp det korrupta maktsystemet och hindrar en demokratisk ordning i världen.
Subscribe to:
Posts (Atom)
