Ett bra mediemagasin = En bra serietidning

Maria Pia Boethius har ännu en gång publicerat en svart bok över medierna. Hennes grundtes går ut på att medierna är den etablerade maktapparatens förlängda arm vars syfte är att förmedla en medveten förljugen bild av verkligheten. Publiken ska manipuleras så att den hålls kvar i ett konstant tillstånd av okunnighet och vanmakt. Medborgarna ska välja det etablicemanget tycker är lämpligt sätt att sköta maktapparaten.

http://www.kuriren.nu/%5CGEN_Utmatning_Kultur.asp?ArticleID=1459959&ArticleStateID=2

Självklart har hon rätt. Men vad är alternativet? Hennes feminism och den vänsterradikalism som fungerar som högeretablicemangets vänstra hand? Också Torbjörn Säfve har i tidigare inlägg uttalat sig starkt kritisk om maktkoncentrationen i samhället, om hur den ekonomiska, den politiska och den mediala makten i maskopi och bästa samförstånd bedriver ett skådespel för att uppehålla massorna och därmed hålla dem i Schack. Man kan ana en viss medietrötthet hos dess kritiska kreatörer och skribenter. Det kan vara så att det är skribenterna, jornalisterna och författarna som nått sin vägs ände och inte kan prestera en nyanserad bild av verkligheten som kan påverka samhället i ny riktning.

Kort efter murens fall var det många påtalade eller bafarade att sovjet-statens undergång lika gärna handlar om liberala grundidéernas undergång. Sovjetkommunismen är en totalitär spegelbild av den västerländska liberala kapitalismen, med betoning på västerländsk, då man kan vara liberal i andra bemärkelser och lägga nya innebörd i termen kapitalism. Självklart kan man också lägga en ny innebörd i termen västerländsk. Om det inte är västvärlden vi menar, så är det i så fall fråga om en elit, en definierbar härskarskikt , som har intresse av att sätta agendan och styra politik, ekonomi, opinion och utbildning i den riktning som den vill. Vi kan mycket väl hävda att även västerlandet är en gisslan som kidnappats av en nomenklatura. Nomenklaturans definition av den västerländska demokratin används sedan för att rekrytera arméer av lojala underhuggare, som tänker, tycker och gör det som makten vill och som marscherar fram för att erövra, kolonisera, förtrycka och härska under paroller som frihet och mänskliga rättigheter.

Fast nu för tiden har också dessa paroller tonats ner. Nu är det kamp som gäller. Mot lika totalitära, våldsdyrkande och bakåtsträvande väderkvarnar som själva har sitt ursprung i imperialismen och vars efterblivna ideal som fungerar som en bestraffning av de människor som inte vill ha ett kolonial externt styre eller ett diktatoriskt internt styre i sina länder. Hos vänstern finner man ett särskilt intresse för att försöka förstå och legitimera varje reaktionärt och traditionalistiskt uttryck som väljer en återgång till ett förhistoriskt samhällsordning. Och detta återspeglas i medier, där fördomar och rasism frodas och bejakas istället för att bemötas och kritiseras.

Hur ska då ett alternativt medium se ut? Finns det en tredje vägens media? Det ska jag försöka utveckla.