Europa - Jerusalem och the new state of ISRAEL

Om man följer alla debatter och inlägg råder det bred enighet bland världsmakterna om att stävja Iran. Vad man är oense om är medlen för att uppnå målen. Ett läger tror att det är genom militära hot, sanktioner, belägring och stöd till subversiva aktiviteter inne i Iran som "regimen" ska bringas på fall eller i varje fall ge efter för västliga påtryckningar. Ett annat läger menar att USA inte ska lösa sitt problem med Irak genom att utvidga konflikten till Iran. Att en upptrappad konflikt med Iran stärker Ahmadinedjad både i och utanför Iran, ökar de amerikanska styrkornas sårbarhet och bidrar till instabilitet på världens energimarknader. Att man genom diplomatiska försök och handel ska "luckra upp" landet, som om Iran vore ett slutet land eller som om "regimen" själv söker efter internationell isolering.

Frågan är dock var västländerna själva har att komma med. Vad har väst att erbjuda Iran och iranierna som de inte kan få hos någon annan? Varför ska Iran öppna famnen för stater som inte erkänner Irans legitima intressen i regionen och inte vill Iran väl, utan vill ha en slave-master-relation med Iran?

Vad palestinafrågan och det iranska inflytandet beträffar så har en nära 60 år av israelisk ockupation inneburit inget annat än apartheid, förtryck, misär och fängelse för palestinierna. Det iranska inflytandet däremot innebar uppkomsten av Hezbollah, Intifadeh och motstånd mot judisk ockupation och kolonial aggression. Idén om Israel som en västerländsk koloni i Palestina (arabvärldens hjärta) har nått en återvändsgränd. Det är ingen ljus dröm som väntar regionen, inte ens i händelse av fred med araberna eller om Iran "helt försvann" från scenen. DET kan inte ha varit vad judarna gått och väntat på i 2000 år, väl? En judisk stat som är underordnad väst kunde judarna ha fått redan på Hadrianus tid, så det måste vara något annat, något magiskt som judarna kämpade och offrade sig för. Nu är det istället palestina-araberna (i alla fall de som står Hamas och Islamiska Jihad nära) som kämpar den strid som judarna en gång kämpade mot romarna på Irans sida.

Nu när Israel alltmer framstår som ett Babylons fånge, också för judarna, så kan man fråga sig om det inte vore lämpligt att bygga upp Jerusalem någon annanstans. Jag blir alltmer övertygad om att idén om ISRAEL, åtminstone idén om Israel som en satrapi till Iran, borde förverkligas i Europa, där sionist-judarna känner sig mera hemma, de negativa historiska erfarenheterna till trots. ISLAMs uppgift borde i så fall vara att verka för att etablera ett nytt ISRAEL i Europa och inte försöka efterlikna de sionist-judiska bosättarna som stjäl och mördar för att få tillgång till palestinsk jord. Islams uppgift måste vara att visa att Europa är roligare, livligare, heligare och intressantare än det Jerusalem, som sionist-judarna egentligen saknar ett förhållande till. Vad ska de med klippmoskén och Haram-el-Sharif till när det finns så mycket intressant magiskt och himmelskt i Europa? Inte kommer några judar att uppleva den Meeradj (Mirrage?) som muslimernas profet Mohammed fick uppleva. Messias har strikt taget inget att göra i dagens fysiska Jerusalem. Varför skulle han det?

ISRAEL var tänkt att byggas vid Messias återkomst och på order av Irans härskare. Irans härskare anser att den judiska staten ska etableras i Europa. Var har de inte preciserat. Hur skulle de veta? Själva letandet, sökandet efter det förlorade Jerusalem är en utmaning i sig. Ett ställe där idéer blir verklighet och verkligheten omvandlas till magi. Det sägs att himmelriket var ett ställe där alla ting, stenar, blommor och träd, flora och fauna talade till människan. Naturen och alla ting kunde tala. Det var en förmåga som Kung Salomon lär ha besuttit och vars rike stod modell för Khomeini och idealet för hans islamiska republik, Salomons Rike.

Israel måste ständigt omdefinieras. Den dag orden kan tala in i iSRael och få den att anta sin optimala form, så är vi framme vid Jerusalems portar. Nyckelordet är iSRael. Och två bokstäver är nu på plats.