På hundra skilda vägarSkumt ligger mitt land.
har jag vandrat och trevat.
Nu möts de. Fram mot dig
har jag levat.
från nattdjupen till dagsljuset --
och kanske vet de all enhets hamn --
och kanske finns det i fadershuset
en klar boning, som har deras namn.
(Ur De mörka änglarna ur diktsamlingen "De sju dödssynderna")
Karin, Du är högst välkommen till Fadershuset.
Låt din dikts låga värma själen.
Lik mobadan-e-mobad ska jag vårda
din heliga låga
för evigt.
En form är jag,
men stoffet ureldsflamman.
Brand är min blick
och lågor mina händer.
I rus som skapar
slingrar eldens tungor
omättligt kring det linjespel
som är ditt väsen.
Form också du,
men form som genomglödgas,
eteriserad
lyft ur djupets eldhav
hägring och bild,
halvskapad och i vardande
-- som alla gudar --
bubbla över kaos.
Av alla ting
förgängligast är gudarna,
av alla ting
beständigast är dyrkan.
O bubbla bubbla,
ögonblick och bländverk
och genom elden
evighetens mål!
Så gärna Så gärna ... Det ska bli mig ett sant nöje.
Våren och elden, ett sant persiskt nöje. Välkommen hem, som sagt var.
Och till Linköping, av alla ställen, dessutom.
http://www.karinboye.se/verk/dikter/dikter/linkopings-domkyrka.shtml
Vandrare, vem är du?
Myrvandrare!
Blint ligger mitt land.
Vandrare, vem är du?
Jag känner fotspår fylla sig med blod ur mitt inre.
Jag ville veta dina händer.
Är de av eld som bränner, låt mig då känna den.
Jag ville veta dina händer.
Är de som svala blad,
så stryk en gång över trädens kval och låt de döda vakna.
(Ur Myrvandraren)
Tja, varför ska man låta våren tveka?
3 comments:
Hej Herman!
Hjalmar Gullberg skrev en mycket fin hyllningsdikt över Karin Boye efter hennes död, som jag skulle vilja citera:
Död amazon
Svärd som fäktar mot övermakten,
du skall brytas och sönderslås !
Starka trupper ha enligt T.T.
nått Thermopyle, Greklands lås
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.
Mycket mörk och med stora ögon;
klädd i resdräkt, när hon försvann.
Kanske söker hon bortom sekler,
dit en spårhund ej vägen fann,
frihetspasset där Spartas hjältar
valde döden till sista man.
Ej har Nike med segerkransen
krönt vid flöjtspel och harposlag
perserkonungen, jordens gissel.
Glömd förvittrar hans sarkofag.
Hyllningkören skall evigt handla
om Leonidas' nederlag.
För Thermopyle i vårt hjärta
måste några ge livet än.
Denna dag stiger ned till Hades,
följd av stolta hellenska män,
mycket mörk och med stora ögon
deras syster och döda vän.
Mycket fint sagt av Hjlmar Gullberg, även om jag av personliga skäl inte sörjer över Thermopyle. Grekerna fick det de förtjänade. För övrigt hade Oraklet i Delfi uppmanat Athen att inte göra motstånd mot Xerxes persiska här. Varför lyssnar de inte. Också innan Krössus skulle gå över Haleys-floden så fick han varningar från oraklet men förstod henne fel.
Gullberg lär ha tolkat och kommenterat Erik Hermelins verk om perisk lyrik och mystik. Gullberg lär ha uttryckt "förintelsen är boten" när han gjorde sin personliga tolkning av den islamiska mystikens essäns. Det läste jag för några år sedan.
Kanske har Gullberg trots allt rätt. Slaget vid Thermopyle måste ständigt kräva sin tribut.
Det går inte en dag utan att jag hyllar Xerxes. Det kan t o m den turkiske die hard nationalisten Sabir intyga. Själv skrev jag om en historiker som menade att nu är det USA som identifierar sig med Xerxes, som såg grekerna som bråkstakar och terrormakare. Och om persiska vikens grunda vatten som kan ställa USAs väldiga flotta inför liknande problem som den persiska flottan råkade ut för vid Salamis och andra drabbningar.
Det är hans förbannade uppgift att gissla världen. Vi får all anledning att återkomma till Xerxes och Thermopyle. De tycks aldrig bli färdiga med varandra.
Karin Boye står staty utanför Göteborgs stadsbibliotek. Hon är så fin, så fin med stilren klänning. Jag brukar, när årstiden bjuder, sätta en blomma i hennes högra hand.
Guess Who!
Post a Comment