Det var som sagt var länge sen jag bloggade. Gick genom några av mina tidigare inlägg. Den allra första handlade just om rondellhunden och så fortsatte jag senare med mina andra - islamiranska - hjärtefrågor. Hade liksom på känn att rondellhunden skulle bli något stort, även om huvudsyftet med just det inläget var en hyllning till spontanitet, folkkonst och hemstaden Linköping. Men inte riktigt så här stort. Och inte visste jag att just Irans Ahmadinedjad skulle sköta om dess internationella lansering.
I just Linköping av alla städer (förutom "estockholm" förstås) blev det återigen sammanstötningar mellan medlemmar av NSF och AFA över en parad eller utställning av RSFL. Vad de bråkar om är egentligen ointressant. Men att dessa konflikter sätter staden i det nationella, det sociala och det sexuellas blickfångst tycker jag är mer anmärkningvärd och som man kan göra något av. Alla nyheter och händelser blir intressanta ur politisk, religiös eller konstnärlig synpunkt först när de öppnar för nya tolkningsmöjligheter och får en att upptäcka något nytt eller se annorlunda på världen och samhället. Att bara återberätta eller ta del av dem räcker inte.
Apropå mediemakt, Freddie Mercury och det manligt feminina, ska det hållas en Queen-konsert någon gång i november tror jag. Jag förstår inte varför de makthungriga feministerna tar tag i sin drottning. Jag kommer att tilläggna rockens eviga drottning en hel del uppmärksamhet i mina serier.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment