Imorse reflekterade jag över den gångna påskhelgen och om det går att finna någon röd tråd över medieutbudet på Radio/TV och min egen mediekonsumtion. Jag lyssnade på en alldeles underbar påskmässa på radion, såg på zoroastre-operan som uppfördes på Drottningholms teater, passion of Christ, För en handfull dollar, nunnan från Karmelitklostret och en film från 70-talets mitt som handlade om en sorts tysk filosofiska uppgörelse med tredje riket och dess Führer. Filmen undrade vad man kunde säga till sitt försvar om man i domedagen fick stå tillsvas inför Führern istället för skaparen.
Och om turerna kring frigivning av de brittiska flottisterna och hur Ahmadinedjad stal showen från medieetablicemanget. Huruvida britterna verkligen kränkte Irans territorialvatten får vi ta en annan gång, men klart var att medierna kände sig kränkta av det inträffade. Att bli tagen som gisslan, ja rentav våldtagna, att behöva skildra någon som de helst vill tänka bort. Iran, detta ständiga störningsmoment, som förstör bilden precis när medievärlden tycker sig vara färdig med sin världsbild och som Israel ständigt och jämt klagar över. Britterna jämförde Irans agerande och tillställning (med medaljutdelning till sina officerare och sedan handskakning med flottisterna) med Hitlers. Men det var värre än så. Det var politiken som tog över mediemakten och samtidigt omvandlade politiken till en öppen teatertillställning. Eller vad filmen som handlade om Hilter betecknade tredje riket som; det stora skådespelet.
Jag tror jag har fått en röd tråd om vad det är för mediesamhälle som vi är på väg mot. Allt handlar om tajming, typ att använda påsken för att visa sin barmhärtighet, att stjäla showen av medierna och visa en glimt av det stora skådespelet. Fast var det inte Jesus så sa att han skulle komma ridande på en åsna och som en tjuv om natten?
Jesus 1 - Hitler 1
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Jag kan inte låta bli att småle åt dina inlägg. Det är bra!
Vad är det man säger, timing är allt
Salam Herman!
Vad trevligt att hitta till din blogg med ett glas libanesiskt vin samt Back street Boys i högtalarna, kan man ha det bättre;)
Jag har 10 veckors ledighet, nada pengar och massa sprudlande kreativitet. En fråga till dej svara hemskt gärna ärligt. Är det bra på Debatthuset? Bör jag gå med?
Kattakavat Hammarkullen
Kattakavat!
Du vet att du är uppskattad på debatthuset. Själv skriver jag där utan att våldsamt bry mig om att få responser från debattörerna. Du kan renav göra en succé där med din 'comeback'. Jag läser mer än gärna dina reflektioner och erfarenheter, vare sig du skriver de här eller på debatthuset.
PS. har varit borta ett tag och ska nu ta tag i bloggen nu i höst.
Henrik Sultan skrev: "Jag kan inte låta bli att småle åt dina inlägg. Det är bra!"
Herman vR är en ekvilibrist och ord- och tankkejonglör av stora mått. 'Gamla' ord ges ny innebörd eller byggs om.
"Ropen skalla: en Herman åt alla"
Men 'Herman' kan betyda två saker, tror jag:
1) Man ser till att utveckla sin egen inre 'Herman'. Man kan kalla det för sin egen andlighet eller spiritualitet (det inte sprittet)
2)Hittar man inte sin egen inre 'Herman' (jodå, alla har den), kan Blogg-Herman vikariera som en utomstående 'Herman' och tala ens inte till rätta ...
Eller nåt!
Guess Who!
Eeeeh ... jag är fem år och kan inte stava:
TANKEJONGLÖR menade jag!
"och tala ens INRE till rätta" menade jag.
(Vaffö kan man inte backa och rätta sig här?)
Post a Comment